En tripp 11 år tillbaka i tiden...

När ja Rensade och fixat gamla lägenheten hittade jag gamla fotoalbum,dagböcker,gamla kort och kärleks lappar.
detta fick mig både skratta och gråta, fy fan vad roligt jag haft under dessa år med mina fantastiska tjejer, men också kommer fruktansvärda jobbiga minnen upp.
Jag inser att jag också saknar många vänner som jag inte pratat med på jätte länge, man gled i sär eller tappade kontakten några av dom var en fruktansvärd viktig del av min ungdom och kommer alltid vara.

Jag inser också att jag kan inte sudda bort 10 år av mitt liv med honom och någonstans vill jag inte det heller, man berättar oftast allt negativt och ältar det som gjorde ont men allt det som var bra då?!
han var en jätte stor del av hela min ungdom och början av mitt vuxen liv han är en stor del av vad jag är idag,
han fick mig att känna vad kärlek var att ,bli älskad och att älska någon från hela ditt hjärta men också var smärta,besvikelse, hat, att sakna någon så det gör ont i hela kroppen verkligen är.

Men jag inser också att måste gå vidare jag kan inte fasna i det bittra mönstret och bara vara arg, och lära mig med tiden att titta tillbaka och le åt allt vi faktisk gav varandra.
Och faktiskt med handen på hjärtat tacka honom för det han gav mig, det som många inte vet att han var den jag lutade mot i alla lägen och han var den som alltid var där min andra halva.
Och jag kan inte vara arg på att känslorna tar "slut", jag hoppas en dag att vi kan vara vänner när jag känner mig redo. Han har en del av mitt hjärta och kommer alltid ha! Det vi hade och det vi gav varandra kommer alltid leva i mig, och jag önskar honom allt gott jag vill att han ska vara lycklig och må bra.

Jag jobbar dagligen med mig själv att hitta tillbaka till mig själv den jag faktiskt vill vara, att faktisk må bra och inse att jag förtjänar att må bra.
Det är en tid i mitt liv som bara jag själv kan "fixa" är bara jag som kan reparera mig själv, självklart med hjälp av dom som faktiskt står mig varmast om hjärtat som hjälper mig varje dag genom att bara finnas.
Min underbara familj och fina vänner <3

Jag kommer ett steg närmre mitt mål varje dag och jag lär mig sakta men säkert mycket nytt om mig själv, jag kommer snubbla och må skit men jag överlever!
Jag tror jag blir mer och mer redo för att skapa ett nytt kapitel i mitt liv, jag har flyttat bort från Västerort, klar med utbildningen och hoppas snart på nytt jobb. Det jag drömmer om att jobba inom Sjukhus, så här med Välkommnar jag det ny kapitlet i mitt liv good and bad bring it ;)
Trackback
RSS 2.0