Ja tänk att känslor kan spela så mycket för att inte tala om rädslor, jag kan tro att den första gången man blir ordentligt sårad lever kvar resten av livet.  Man lär sig att vara försiktig och backar går i mot sig själv i ställe för att "riskera" att bli sårade igen, men vad säger att man blir det?! Jag kan sakna mig själv den sidan som var orädd som bara körde på en känsla. Nu över analyserar jag gånger 10000, vad kan hända om jag gör så, vad händer om jag inte gör så osv! 

 

Jag önskar att jag kunde sluta tänka så mycket och bara gå på känsla och våga satsa :) 

Jag kan i bland önska att jag var 15 igen där det största problemet i livet unte riktigt var på den nivån som det är nu, där man inte var vuxen och ensam även om man då kunde känna sig ensammast i världen. Känns som man var mer oförstörd då!!

 

Nej nu ska jag ta mina 10000 tankar och dejta kudden natti natti ;)

 

 

Nu har jag bott i min lägenhet själv i snart två veckor, hade små panik innan för att sova själv osv.. Men det börjar bytas ut mot ett lugn, jag älskar lägenheten och att pilla och fixa och tricksa.

 

Tänkte idag när jag gick min PW att ett av mina bästa beslut var att flytta från Västerort, det var för mycket bad memorys där!

Självklart finns det enormt mycket posetiva minnen också som jag alltid kommer förknippa med västerort,  det var där jag växte upp, hade min första fylla, träffade vänner för livet, och min första kärlek och det finns alltid i mitt hjärta och västerort kommer alltid ligga mig varmt om hjärtat! Men det var dags att move on, att gå utanför dörren i mitt ny område är en njutning för själen ;)

 

Jag har så mycket planer i mitt huvud över ny lägenheten och älskar sånt :)

Och Livet rullar på i rätt riktning kommer på mig själv gå runt och små le I love it ♥

 

Ja varning för fylle inlägg haha ;)

Men å andra sidan det väll då man har mest i huvudet ;)

Jag har sen jag blev singel varit lite av en party tjej är ute rätt mycket ocv jag älskar det, men precis som allt annat har det ju självklart nackdelar de med.

Den största frågan är väll förmodligen: when the partys over then what???

 

 

När ja Rensade och fixat gamla lägenheten hittade jag gamla fotoalbum,dagböcker,gamla kort och kärleks lappar.
detta fick mig både skratta och gråta, fy fan vad roligt jag haft under dessa år med mina fantastiska tjejer, men också kommer fruktansvärda jobbiga minnen upp.
Jag inser att jag också saknar många vänner som jag inte pratat med på jätte länge, man gled i sär eller tappade kontakten några av dom var en fruktansvärd viktig del av min ungdom och kommer alltid vara.

Jag inser också att jag kan inte sudda bort 10 år av mitt liv med honom och någonstans vill jag inte det heller, man berättar oftast allt negativt och ältar det som gjorde ont men allt det som var bra då?!
han var en jätte stor del av hela min ungdom och början av mitt vuxen liv han är en stor del av vad jag är idag,
han fick mig att känna vad kärlek var att ,bli älskad och att älska någon från hela ditt hjärta men också var smärta,besvikelse, hat, att sakna någon så det gör ont i hela kroppen verkligen är.

Men jag inser också att måste gå vidare jag kan inte fasna i det bittra mönstret och bara vara arg, och lära mig med tiden att titta tillbaka och le åt allt vi faktisk gav varandra.

Och faktiskt med handen på hjärtat tacka honom för det han gav mig, det som många inte vet att han var den jag lutade mot i alla lägen och han var den som alltid var där min andra halva.

Och jag kan inte vara arg på att känslorna tar "slut", jag hoppas en dag att vi kan vara vänner när jag känner mig redo. Han har en del av mitt hjärta och kommer alltid ha! Det vi hade och det vi gav varandra kommer alltid leva i mig, och jag önskar honom allt gott jag vill att han ska vara lycklig och må bra.

Jag jobbar dagligen med mig själv att hitta tillbaka till mig själv den jag faktiskt vill vara, att faktisk må bra och inse att jag förtjänar att må bra.
Det är en tid i mitt liv som bara jag själv kan "fixa" är bara jag som kan reparera mig själv, självklart med hjälp av dom som faktiskt står mig varmast om hjärtat som hjälper mig varje dag genom att bara finnas.
Min underbara familj och fina vänner <3

Jag kommer ett steg närmre mitt mål varje dag och jag lär mig sakta men säkert mycket nytt om mig själv, jag kommer snubbla och må skit men jag överlever!

Jag tror jag blir mer och mer redo för att skapa ett nytt kapitel i mitt liv, jag har flyttat bort från Västerort, klar med utbildningen och hoppas snart på nytt jobb. Det jag drömmer om att jobba inom Sjukhus, så här med Välkommnar jag det ny kapitlet i mitt liv good and bad bring it ;)