Ja tänk att känslor kan spela så mycket för att inte tala om rädslor, jag kan tro att den första gången man blir ordentligt sårad lever kvar resten av livet.  Man lär sig att vara försiktig och backar går i mot sig själv i ställe för att "riskera" att bli sårade igen, men vad säger att man blir det?! Jag kan sakna mig själv den sidan som var orädd som bara körde på en känsla. Nu över analyserar jag gånger 10000, vad kan hända om jag gör så, vad händer om jag inte gör så osv! 

 

Jag önskar att jag kunde sluta tänka så mycket och bara gå på känsla och våga satsa :) 

Jag kan i bland önska att jag var 15 igen där det största problemet i livet unte riktigt var på den nivån som det är nu, där man inte var vuxen och ensam även om man då kunde känna sig ensammast i världen. Känns som man var mer oförstörd då!!

 

Nej nu ska jag ta mina 10000 tankar och dejta kudden natti natti ;)